Våga!
Till alla kvinnor: Våga ta ert cellprov och se till att följa upp det varje år!
Jag är ganska säker på att jag själv aldrig skulle ha gjort det frivilligt iomed att jag verkligen hatar att ligga så utlämnad såsom man gör i en gynekologstol.
Året var 2010 när jag diagnostiserades med elakartade celler som syntes väl redan på detta enkla prov samt för blotta ögat - hade det inte varit för alla dessa svåra blödningar som jag drabbades av under min första graviditet så hade jag nog med all säkerhet levt i ovisshet än idag med vad som skedde inom mig. Cirka tre månader efter förlossningen togs ett mer omfattade prov i form av biopsier, för att verkligen säkerhetställa förändringarna - dem kom tillbaka med samma resultat som tidigare. Min läkare ville ge min kropp en chans till att läka ut självmant, trots att det är extremt sällsynt att det sker (iomed att man tar biopsier så hjälper man denna process på traven eftersom att man påskyndar dem bättre blodkropparna i just det området), men det skedde aldrig.
Ett MF och ytterligare två biopsier senare under 2011 med samma tråkiga resultat som tidigare och jag kallades in på en akut operation i början av 2012.
Operationen blev lyckad men biopsierna som togs efter detta påvisade fortfarande vissa negativa celler. Jag blev snabbt gravid med mitt andra barn efter operationen och graviditeten fortskred väl - bortsett ifrån dem prematura värkarna som ständigt gjorde igår påminda (troligen på grund av operationen) och behövdes stoppas inne på förlossningen ett flertal gånger. Ytterligare prover togs under våren och dem kom tillbaka med ett resultat som jag längtat efter sedan våren 2010.
Nu återstår det 24 1/2 år med bra provsvar innan jag kan räknas som friskförklarad på riktigt.
♡♡♡